Självfallet behöver även den gula gruppdynamiken diskuteras.  Och en grupp som består av mycket eller mest gult ser faktiskt lite annorlunda ut, inte minst pga de gulas ganska stora egon. (ego är latin = jaget)

Ett helgult team – vad sägs om det? Kan det i ärlighetens namn bli mycket mer underhållande än så här? Stoppa in fem väldigt gula personer i ett rum och dräm igen dörren. Titta in efter ett par timmar och fråga dem hur det går. Deras svar?

Det går kanonbra! Vi är så jäkla inspirerade och vi har verkligen skitkul!

De gula kommer att förstå varandra till fullo, tro inget annat. Alla i rummet inser värdet av att bygga relationer och att skapa en sån där schysst och avspänd stämning. Om du frågar dem vem som tar anteckningar och skapar protokollet så kommer du dock att mötas av oförstående miner. Protokoll? Nej, nej, så jobbar inte vi.

Bara gula personer i en grupp är nog inte heller det särskilt optimalt. Visst kommer de att skapa idéer som får taket på hela kvarteret att lyfta, men de kommer inte att hitta sina papper. Och glöm det där med riskanalys.

Här pratar vi om visionerande på hög nivå och ingenting får stå i vägen. Vem som ska genomföra alla planerna är även det höljt i ett inspirerat dunkel.

Nej, med bara gult i teamet blir det visserligen världsrekord i härlig stämning, men till det får du addera mycket snack och förbluffande lite verkstad till ekvationen. Gula medarbetare är bra på att starta upp saker, men de har det alarmerande mödosamt med att slutföra dem. Till det behövs något annat.

Frågan är vad.

Hur tänker du?