Av och till kommer kritik mot den modell, DISC/DISA som jag byggt mina böcker på. Det föreligger också ett missförstånd om att jag skulle ha några  egna teorier. Därför vill jag här kort berätta om hur modellen används, hur den uppstod och hur den har vidareutvecklats.

Jag har endast beskrivit ett existerande verktyg som funnits i decennier. DISC finns i bortåt 100 länder på närmare 50 språk. Robert Morris University i USA gjorde 2013 bedömningen att omkring 50.000.000 DISC-analyser genomförts.
Se mina böcker som konsumentupplysning. Man behöver inte tycka om modellen, men den är korrekt beskriven. Jag är heller inte den första. Böcker om DISC-modellen finns utgivna på 35 olika språk.

Modellen är ett självskattningsverktyg för att analysera mänskliga beteenden och alltså inte ett personlighetstest. Det är viktigt att framhålla. DISC-modellen har, precis som andra liknande metoder, sina brister. Något jag påpekar tydligt i mina böcker.

Människor sliter med liknande utmaningar över hela globen. Jag tror det är därför DISC fått den spridning den har fått. Folk får verkligen hjälp av att använda den. Det är en god grund att börja lära sig mänskligt beteende.

William Moulton Marston (som också skapade seriefiguren Wonder Woman och utarbetade den första lögndetektorn) kom 1928 med sin DISC-modell. Marston la endast grunden med sina teorier. Han utgick dessutom från Jungs arbeten. Det dröjde ända till 1950-talet innan Walter Clark skapade Vector-analysen, vilken alla DISC-modeller kom att bygga på. Detta verktyg har sedan utvecklats under decennier. Och, i USA, där detta huvudsakligen utförs, är en lång rad legitimerade psykologer och forskare ständigt involverade.

Alla modeller av den här typen får kritik. Det beror mest av allt på vilket läger man tillhör.

Mänskligt beteende och psykologi är oerhört komplext. Det finns ingen vetenskap som helt kan beskriva hur vi som människor egentligen fungerar.