I en lång och ovanligt tänkvärd intervju fick jag frågan vad jag trodde att meningen med livet var. Hur klichéartad frågan än kan tyckas så är den intressant. Precis som många andra som blir äldre tänker jag: vissa saker som jag vet nu hade jag haft nytta av att känna till när jag var yngre. Som icketroende och därtill inte särskilt filosofiskt lagd, har jag inga storvulna idéer som svar på vad meningen med livet kan vara. Men jag har vissa funderingar. Och jag tror jag kommit på vad det skulle kunna vara.

Att nå ett mål värt att nå, samtidigt som jag blir någon värd att bli. Nåt i den vägen.

För mig betyder det att inte stå kvar på samma punkt hela livet. Att utveckla mig själv, att lära mig nya saker, att röra mig så mycket jag kan och skaffa mig så många erfarenheter som möjligt. Allt i ett och samma syfte: att bli den bästa versionen av mig som jag rimligen kan bli.

Ingen förblir väl helt likadan genom sitt vuxna liv. Men långt ifrån alla utvecklar avsiktligt sig själva i en medveten riktning. Under många år gick jag själv genom världen utan att fundera särskilt mycket överhuvudtaget på vart jag var på väg. Nu, så här i efterhand, när jag passerat femtio, ångrar jag mig. Ja, jag erkänner. Jag önskar att jag ägnat mer tid åt mig själv.

Det där kan ju låta ganska egotrippat, och det är det kanske. Å andra sidan är vi alla tämligen egotrippade. Majoriteten av våra tankar handlar om oss själva. Men tänk efter. Vill inte även du bli den bästa versionen – av dig själv?

Många jämför sig med andra hela tiden. Det är ett misstag som mestadels leder till huvudvärk. I dagens värld kan man inte jämföra sig med varandra på samma sätt som var logiskt förr. Vi vet för lite om de andra för att jämförelsen ska vara användbar. Då är det bättre att du jämför dig med dig själv. Och strävar efter att göra dig själv lite bättre för varje dag som går.

Ingen tackar nog nej till att bli bättre än han eller hon var för en vecka sedan, men det kräver en aktiv tanke: jag kan förbättra mig. Jag kan lära mig nya saker, jag kan utveckla en ny förmåga, eller jobba med en gammal. Jag kan lära känna andra människor och ta nya intryck; jag kan läsa fler böcker och suga åt mig intressanta insikter; gå på en föreläsning, lära mig laga mat, nya språk – vad som helst.

Själv gick jag igenom många år av mitt liv utan att ta saken på allvar. Det var korkat gjort, för när jag väl kom på hur mycket potential jag egentligen hade, började livet genast kännas alldeles för kort.

Du kommer antagligen inte att bli världsmästare. Men du kan fortfarande förbättra dig själv jämfört med där du befinner dig idag. Säg att du just nu står på femtio procent av din fulla potential. Om du bara ökar till femtioen procent så är du en procent mer än i går. Vore inte det toppen? Sedan kan du bli femtiotvå procent av vad du är idag. När då? Nästa månad, kanske. Jag vet inte.

Även om en procents förbättring inte låter mycket så är det bättre än inga procent alls. Låter det som en lång process? Jo. Livet är förhoppningsvis långt, men tiden passerar ju i alla fall, oavsett om du investerar i dig själv eller inte. Och, inse det här: om du slutar att bli bättre dig så kommer du snart att sluta vara bra. Står du kvar blir du till och med sämre. För resten av världen står inte still. Den rör sig stadigt framåt.

Så, vad tänker du bli bättre på de närmaste dagarna?

//Thomas E