Det bästa sättet att undvika motgångar är att acceptera dem. Du kommer ändå inte undan. Överhuvudtaget. Livet kan vara brutalt, och det finns inget sätt att komma undan. Tuffa besked? Egentligen inte. Om du vill veta hur du ska ta dig fram i världen och lyckas med någonting i största allmänhet behöver du känna till förutsättningarna. Du kommer att få på käften ibland. Det är bra information. Men du vill ju ändå kunna påverka tingens ordning en del, eller hur?

Ett sätt för mig att hantera motgångar är att se över mitt eget ansvar. Mitt ansvar för allt jag gör, mitt ansvar för allt jag inte gör men även mitt ansvar för min reaktion på det som händer runt omkring mig – som jag inte kan göra någonting åt. På så vis äger jag i alla fall lite mer av processen, snarare än att sitta och hoppas på att det otäcka ska försvinna. Antingen tar jag ansvar nu eller så tar jag ansvar för konsekvenserna senare.

Det finns olika sätt att se på det här, och jag lägger ut texten ganska ordentligt i min senaste bok Omgiven av motgångar. För mig handlar det inte bara om att jag är ansvarig för det jag gör eller inte gör, utan även om att jag har ett ansvar för allting runt omkring mig också. Min familj, min släkt, de jag arbetar med, vänner och bekanta, mina läsare, alla som kommer till mina föreläsningar men på något sätt även för världen i stort. Eller samhället, om du vill. Någonting vill jag ju bidra med. Om jag nu är den del av samhället menar jag att det vore bra om jag tillförde någonting.

Vilken är min del i samhället? Vad tillför jag? Vad skulle jag kunna tillföra som jag låter bli att tillföra? Allt kan jag inte göra, men det jag kan göra – varför inte göra det? Jag kan titta på någon behöver hjälp eller så kan jag göra något. Kanske inte lösa hela problemet, men det finns alltid någonting man kan göra. För mig är det viktigt att göra det jag kan. Och det borde vara viktigt för dig också. För det påverkar din syn på dig själv.

Jag tror till etthundra procent att en person är ansvarig för att alltid göra sitt bästa. Kan du gå själv, bör du gå själv. Kan du städa ditt rum – städa ditt rum. Kan du jobba – jobba. Kan du hjälpa – hjälp. Kan du hålla dig till sanningen – håll dig till sanningen. Alltid. Aldrig några undantag.

Kommer du alltid att ta ditt fulla ansvar till etthundra procent? Givetvis inte. Det klarar ingen av. Men ansvaret försvinner inte bara för att du inte orkade den dagen.

Jag har lärt mig att sånt jag fuskar med, det kommer tillbaka. Inte minst gäller det här ansvaret jag framförallt har gentemot mig själv. Om jag inte kan se mig i spegeln och säga: jag gjorde mitt allra, allra bästa – hur kommer mitt liv att utvecklas då? Hur kommer det att påverka min egen bild av mig själv? Kommer jag att bli stolt eller kommer jag att vika ner blicken?

Vem vill du vara? Vem vill du bli? Vilken förebild vill du vara för människor runtomkring dig? Vad vill du tillföra världen, samhället, familjen, din partner, dig själv? Om du vet vad det är, kan du ta det ansvaret – och sätta igång med det.  Nu. Om du inte vet det – ta reda på det illa kvickt.

Du lever bara en gång. Vad vill du göra av den?

//Thomas E